kalla mig konstig

För ca 1½ år sen träffade jag, Malin och Caroline ett gäng grabbar på Stinsen. De ville sitta med oss och vi hade väldigt trevligt. Kvällen gick mot sitt slut och vi drog hem på olika håll. Jag lade till två av killarna på facebook som vänner, jag hade pojkvän då men tyckte det skulle vara kul att hålla kontakten och snacka lite ibland. Vi snackade lite men sen blev det inte mycket mer. Tiden gick, jag blev dumpad av min pojkvän och jag va helt förstörd. Jag hade en jävligt rolig sommar trots allt, jag började skolan och träffade många nya människor. Och när jag började skolan började jag snacka med en av killarna som vi träffade på Stinsen nästan ett år tillbaka då. Han hade också börjat plugga på Malmö Högskola så vi snackade lite allmänt. Han hade flickvän och jag såg väl inte det smo en bra idé att börja snacka för mycket med honom då. Tiden gick, jag blev tillsammans med en ny kille som hade börjat plugga nere i Malmö och killen som hade börjat på Malmö Högskola gjorde slut med sin tjej. Vi började snacka igen en dag, jag lade till killen på msn. Innan jul, precis innan tomtefesten som var för alla studenter på Malmö Högskola, började jag och killen börja snacka igen. Vi träffades på tomtefesten, sen fortsatte vi att prata och smsa. Samtidigt som jag hade min pojkvän men jag tyckte det va kul att snacka med annan kille ibland om allt möjligt. Vi kom bra överens och vi hade kul. Vi drog ut tillsammans med några andra på juldagen och hade en jävligt rolig kväll. Jag åkte till Kalmar/Öland dagen efter för att träffa min pojkvän. Det hade varit lite konstigt mellan oss två ett tag så det kändes bra att komma dit och prata och umgås lite. Jag var där några dagar, jag åkte hem och det kändes ändå lite konstigt mellan mig och min pojkvän. När han kom tillbaka till Malmö sågs vi och tentapluggade tillsammans. Innan tentan precis bråkade vi och min pojkvän tvivlade på oss två. Han sket i mig och var med sina kompisar istället och jag mådde piss. Då fanns den där killen, från Stinsen och som nu pluggar på Malmö Högskola, som stöttade mig till tusen. Han fanns där när jag mådde som sämst och stöttade mig och jag blev på bättre humör. Efter ca 3 veckors skit mellan mig och min pojkvän gjorde min pojkvän slut med mig. Jag va ännu mer förstörd. Helgen efter drog vi till Tempel, jag och killen som stöttade mig till tusen. Vi hade kul och jag höll på med andra killar. Jag va sårad efter mitt ex då och jag fuckade upp allt. Men killen fanns där för mig, när som helst. Jag och killen gled lite ifrån varandra då jag började umgås med en HIFare. Som jag trivdes med, inte kär men vi hade kul ihop. Det fuckade sig och då fanns den killen från Stinsen för mig igen. Jag flyttade till Malmö och jag och killen började ses, vi sågs i princip varje dag. Vi gjorde massa saker, han var min bästa vän helt enkelt. Vi pratade om allt, vi gjorde allt som vänner. Jag var så nöjd med mitt liv. Den 26e mars är en dag jag sent kommer glömma. Vi var på Tempel. Jag, Nicklas, Marcus, Johan och den här killen som alltid fanns för mig. Vi hade kul och jag och killen hade bestämt sedan innan att vi skulle ta oss hem till Malmö på natten igen. Den natten åkte vi en expressbuss från Helsingborg till Malmö och där strulade vi för första gången. Allt va så bra, och jag trivdes. Sen hände det en massa skit som jag inte vill ta upp här. Det jag gjorde va det värsta jag gjort i hela mitt liv. Men den 14e april 2010, när jag hade min VFT, kom killen som alltid fanns där för mig till Helsingborg. Vi blev tillsammans. Jag va världens lyckligaste tjej. Men den 26e maj gjorde jag mitt livs störtsa misstag. Jag gjorde slut med min pojkvän, min bästa vän som alltid hade funnits där för mig när jag hade det jobbigt och även när jag var glad. Idag ångrar jag så jävla mycket att jag gjorde det men kan inte göra något åt det. Jag kan inte sluta gråta. Tårarna tar aldrig slut. Jag har både förlorat min pojkvän och min bästa vän. Jag hatar mig själv för att jag vet att det aldrig kommer bli som innan mellan oss två. Jag hatar mig själv för att jag har förlorat en sån fin kille. Nu klarar jag inte av att umgås med honom eller prata med honom utan att gråta. Tanken att aldrig få mysa, pussa eller sova med honom igen gör ont i mig. Jävligt ont. Tanken att han kommer skaffa en ny tjej i framtiden gär också jävligt ont i mig. Jag trodde han skulle vara min för alltid..

Den här killen jag har pratat om, som jag träffade på Stinsen för ca 1½ år sen, som började plugga på Malmö Högskola, som alltid fanns där för mig och gjorde mig glad, är Anton.

Anton, du är utan tvekan den bästa killen jag träffat. Du kommer alltid finnas där för mig. Du är speciell! <3



Kommentarer

KOMMENTERA GÄRNA! :)

hej, mitt namn är;
remember me?

din e-mail; (och bara jag kan se den)

din blogg;

vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0